I beskrivningen av utställningen står det att Anna utgår från mentalt mörker och försöker att skapa fysiska modeller av känslor som är svåra att visualisera. Konstnären försöker skapa bilder av sådant som finns inom oss, för att synliggöra det för andra.
Gallerian hade två rum, i det första hängde stora mörka fjärilar från taket runt om väggarna fanns små boxar och inuti boxarna var upplysta fotografier. Motiven på fotografierna var egentligen väldigt odramatiska saker som julgranskulor, sugrör och fjädrar, men med hjälp av ljussättning och färger blev de nästan lite obehagliga. Fjärilarna som hängde från taket skulle symbolisera hur något kan vara vackert och otäckt. En fjäril på dagen kopplar vi till sol och vår, medan en nattfjäril kan vara obehaglig.
I det inre rummet rullade en film som hette Tick tack, även filmen fick mig att känna lite obehag. Det var en kvinna som satt och kollade in i kameran medan ljuset runtomkring henne förändrades, även färgen på hennes ögon ändrades. I bakgrunden spelades musik som jag tycker lät som något taget ur en skräckfilm.
Konstnären har verkligen lyckats att synliggöra mentalt mörker. Det är svårt att förklara såhär med ord, men kombinationen av ljud, bild och ljus framkallade verkligen obehagliga känslor hos mig!
Detta är en minnsbild som jag gjorde efter besöket.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar