Blogg 9 – Didaktisk reflektion av gestaltningsarbete

Mitt känslospektra iför och under hela gestaltningsarbetet har verkligen varit brett. Det har varit tråkigt, jobbigt, frustrerande, irriterande, ångestfyllt, roligt, inspirerande, spännande och utvecklande. Nu en vecka efteråt ser jag ändå tillbaka på det som en rolig och givande tid. Här kommer en kortfattad presentation över hur processessen sett ut vecka för vecka (minus collageveckan), följt av en slutreflektion.

Vecka 13
Detta kan ha varit den värsta perioden för mig under hela gestaltningen. Under handledningen efter collageveckan fick alla i uppgift att välja ett ord, ett ord som vi sedan skulle arbeta vidare med på valfritt sätt under resterande veckor. I samma ögonblick uppstod prestationsångest och idétorka inom mig. Jag kände mig stressade och hade ingen aning i vilken ända jag skulle börja, eller med vad jag ville arbeta. Ordet jag valde var ansiktsuttryck, efter mycket om och men bestämde jag mig för att studera människor i hopp om att det skulle leda till nya idéer. Efter första veckan hade alla mina negativa tankar och känslor bara blivit starkare, jag var missnöjd med vad veckan gett mig och inga nya idéer hade dykt upp. Eftersom vi skulle ha något med oss till nästan handledning, slutade det med att jag pressade fram ett collage.

Jag hade inte väntat mig mycket från handledningen, mest var jag rädd för att höra hur alla andra kommit igång. MEN, det var otroligt givande att ha handledning i mindre grupper. Det fick mig att komma till många insikter, när jag gick därifrån visste jag att jag ville röra mig från 2D till 3D, jag ville prova att arbeta med andra material och jag skulle sätta mig och arbeta i skolan. Tanken var att göra som med första collaget, ha olika material runt mig, sitta med klasskamrater och bara se vart det ledde mig.

Vecka 14

Resultatet v. 14

Utan att direkt veta vad jag hade tänkt att göra började jag forma huvuden av nät för att sedan klä dem i papier mache. Under arbetets gång dök nya idéer upp, jag visste inte riktigt vart eller hur jag ville avsluta utan lät det bli vad det blev. Det bästa med veckan var att pressen jag tidigare känt började släppa och en ny mer öppen inställning till gestaltningsarbetet tog plats. Ett tema formulerades i mitt huvud, jag ville fortsätta att utforska ansikten utifrån temat ansikten av ansikten. Hur det skulle ske var oklart, men tanken på ytterligare en handledning gjorde att jag aldrig han stressa upp mig över ovissheten. Under handledningen fick jag nya tips om hur jag kunde gå vidare och blev uppmuntrad att fortsätta utforska fritt.

Vecka 15
Sista veckan var nog en av de bästa, jag tillät mig att bara fortsätta testa vad som föll mig in. Det fick bli vad det blev, jag behövde ju ändå inte visa upp allt om jag inte ville! Det största hindret kom istället att bli tiden, hur skulle jag hinna göra det jag ville innan det var dags för redovisning? Någonstans gjorde den där pressen det extra roligt. Sista kvällen innan redovisningen var det en härlig stämning i 305 som inte riktigt gick att ta på, det var som om alla konstverk kom till liv…

Reflektion
Precis innan redovisningen gick många ljus upp för mig. Jag insåg hur viktigt det är att ha roligt, oavsett vad man gör. Gestaltningsarbetet hade känts så stort och oöverkomligt att jag istället blev stressad och arg. Med hjälp av klasskamrater och handledare lyckades jag bryta ned uppgiften och kunde istället hitta det roliga och inspirerande med att arbeta fritt och utforskande. Insikten och lärdomen kommer jag att bära med mig i mitt framtida yrke. Som jag kände under gestaltningsarbetet kan mina elever känna inför en uppgift som för mig är en bagatell. När det händer måste jag finnas där för att vägleda dem och hjälpa dem bryta ned uppgiften till något överkomlig.

I boken How to be an Explorer of the World (2008, Smith) finns tips på små uppdrag av utforskande karaktär. Den här typen av konkreta, men ändå öppna uppgifter tror jag kan vara en bra inkörsport för elever som behöver komma igång för att kunna släppa press och stress. Kanske är det just en sådan liten utmaning från en klasskamrat eller lärare som får eleven att fortsätta utforska själv, med hjälp av egna små uppdrag.

Jag skulle absolut kunna tänka mig att arbeta på ett liknande sätt i en framtida klass. Kanske hade jag då gett eleverna ett ord att utforska, dukat upp ett bord med olika material och sedan låtit dem arbeta under några lektioner. Om resurser finns hade jag haft handledning i mindre grupper så att eleverna fick möjlighet att ge varandra konstruktiv kritik som vi gjorde. I ett sådant projekt skulle jag kunna luta mig mot kursplanen i bild, då arbetssätt utvecklar elevernas kreativitet och ger dem möjlighet att ta egna initiativ. Undervisningen låter även eleverna arbeta på et undersökande och problemlösande sätt, några punkter bland andra som undervisningen i bild ska syfta till (skolverket, s. 20).  

Referenser
Smith, K. (2008). How to be an Explorer of the World. London: Penguin books

Skolverket (2011). Läroplan för grundskola, förskoleklass och fritidshem. Stockholm: Skolverket.
 
     
   

Från v. 15

Collaget från v. 12

Kalejdioskop, insåg nu att jag glömt ta bild på slutresultetet... Laddar upp en ny i veckan!

Avslutande blogginlägg gestaltning v. 16

Ojoj en dag försent, men i alla fall… Gestaltningsarbetet har börjat närma sig sitt slut, men ännu snurrar en del frågor i mitt huvud, nu återstår det bara att se hur allt ska rundas av inför redovisningen.

På ett sätt kan man säga att min process tagit en annan väg än väntat, men å andra sidan måste jag erkänna att jag nog inte under något tillfälle av gestaltningsarbetet vetat vart jag ville komma med det jag gjorde. Hela arbetet har blivit en enda utforskande process där jag undan för undan bestämt vad mitt nästa steg skulle bli. Alltså, arbetet har tagit en annan väg än väntat på det sätt att jag trodde en tydligare idé om helheten skulle växa fram i början av gestaltningsarbetet.

Enda gången jag tyckte det kändes riktigt jobbigt var veckan efter collaget och inför handledningen som följde. Det kändes som tyglarna var helt släppta, det fanns inga direktiv att gå på överhuvudtaget, något som var jobbigt då jag inte hade någon aning om hur eller vad jag ville gå vidare med. Den första handledningen i smågrupper gav mig otroligt mycket, mer än vad jag vågat hoppats på. Jag fick lite småidéer på hur jag skulle kunna fortsätta. I samband med handledningen fick jag ävn en annan inställning till hela gestaltningsarbetet, det fick bli som det blev och jag skulle ta en sak i taget. Pressen på att jag var tvungen att prestera en massa släppte och allt kändes genast roligare!

Under veckorna medan jag arbetade växte ett tema fram av sig självt, jag bestämde mig för att utforska ansikten av ansikten, en tendens som redan funnits med sedan collaget. Tidigt i gestaltningsarbetet bestämde jag mig för att prova arbeta lite mer i 3D, det ledde till något som liknade mitt collage (inte helt färdig på bilden).

Det var roligt att forma huvudena och jag gillade hur det blev som om huvudena tränger sig igenom pappret. Detta delmoment ledde mig sedan vidare till ytterligare två småprojekt. Egentligen hade jag tänkt att det skulle bli tre till små verk men det har tagit sån tid att klippa ut och klistra fast alla ansikten att jag fick välja bort ett delmoment.

Idag är sista dagen och jag måste lägga på ett kol för att hinna färdigställa de två sista delarna inför redovisningen. Här är en sneak peek på vad jag sysslar med just nu.
Egentligen vill jag inte avslöja allt innan redovisningen, men det kommer i alla fall att bli någon form av flätad tavla samt ett kalejdoskop. Precis som under hal mitt gestaltningsarbete har jag ingen klar bild i mitt huvud om hur det ska bli när det är klart. Jag tänker testa lite olika grejer och får helt enkelt se vilket jag gillar bäst.

Avslutningsvis tänkte jag sammanfatta mitt gestaltningsarbete det med tre korta meningar.

Vad – Ansikten, ansiktsuttryck, ansikten av ansikten, vilka ansikten minns man?
Hur – Processat, collage, papier mache, kalejdoskop.
Varför – Utforska, upptäcka, tänka nytt, utsätta mig för ovetskap.  
 

   

Gestaltningsarbete v. 15

Inför måndagens handledning hade jag några oklara tankar och idéer om hur jag skulle gå vidare. Precis som förre veckan kändes det både skönt och givande att få ventilera gestaltningsarbetet lite för att klara ut några frågetecken. Jag har nu i efterhand kommit fram till några slutsatser, mitt gestaltningsarbete kommer inte leda till en slutprodukt utan till flera små delar av hela processen. Det är fortfarande inte helt klart vad mitt slutmål mer än att jag kommer fortsätta att utforska utifrån temat ansikten av ansikten.

Här är en sneak peek från vad jag pysslar med just nu!  

Gestaltningsarbete v. 14

Förra veckan var väldigt rolig och jag känner att jag fick något gjort. Efter handledningen v. 13 hade jag fått några nya tankar, jag var osäker på exakt vad eller hur jag skulle göra utan hade mer en riktning att gå mot. Något jag var säker på var att jag inte ville jobba platt längre utan gå mot något i 3D.

Under måndagen införskaffade jag material till papier mache och tänkte vidare lite på det som sagts under handledningen. På tisdagen hade jag kommit fram till att jag ville fortsätta med någon typ av collage, kanske experimentera med 2D och 3D. De första timmarna gick till att försöka forma huvuden av aluminiumnät, det var inte helt enkelt men jag tycker jag fick till det hyfsat ändå. Efter tre huvuden var nätet slut och jag hade velat ha ytterligare ett som stack ut från pappret. Jag gjorde ett försök till att forma ett sista huvud av tidningspapper, men det var betydligt svårare att få till huvudliknande former. Slutligen kunde jag i alla fall fästa huvudena på ett större papper. Jag ville att det skulle se ut som om huvudena trängt sig igenom pappret och tänkte att det därför skulle vara bäst om hela pappret och alla huvudena var täckta på samma sätt. Först visste jag inte riktigt hur jag ville täcka pappret, men oavsett tänkte jag underlätta genom att börja klä in allt i tidningspapper.

Det var längesedan jag gjorde något i papier mache och det tog lite tid innan jag kom på hur jag skulle göra för att tidningspappret inte skulle glida av näthuvudena. Det första huvudet jag täckte blev därför lite tjockare och klumpigare än det var tänkt. Efter lite pysslande gick det bättre, men det tog längre tid än jag hade räknat med då jag var tvungen att ta långa pauser för att låta papier machen torka. När slutligen hela alltet var täckt av tidningsremsor hamnade jag i lite beslutsångest över hur jag skulle täcka ytan, om jag skulle måla eller täcka med något annat. Slutligen kom jag fram till att jag ville göra på samma sätt som med mitt collage, alltså täcka allt med ansikten. I mitt collage byggde jag upp platta ansiktsformer av ansikten, i detta projektet blir det istället huvudformer täckta av ansikten. I detta nu är jag nästan klar med att täcka hela bladet med ansikten, jag har några fläckar kvar att täcka innan jag ska gå vidare och börja med något nytt. 

Dagens handledning kommer lägligt då jag inte riktigt vet vad mitt nästa steg ska bli. Förhoppningsvis får jag lite ny inspiration. Det känns dock lite som temat för mitt gestaltningsarbete har kommit att bli ansikten av ansikten. Kanske borde jag arbeta vidare med människans alla ansikten, alltså alla de olika personligheter vi tar på oss beroende av sammanhang och situation. Hur det skulle gå till har jag däremot ingen aning om för tillfället.

           

Gestaltningsarbete v.13 & handledning v.14

Tanken jag fick sist när jag skrev i bloggen var att fortsätta lite med collage, jag hade en tanke om att jag skulle göra ett lite större porträtt. Självklart, som i de flesta fall blev det inte riktigt som jag hade tänkt mig. Tanken var att det skulle bli ett relativt detaljerat ansikte, men det kändes inte så roligt som jag hade hoppats på vilket ledde till att jag tänkte om. Det blev ett enklare ansikte i mitten, runt om ritade jag några av de personer som passerat utanför cafét. Med hjälp av skisserna i mitt block ritade jag ansikten på de sätt vi fick porträttera varandra under första veckan av kursen, alltså med vänster hand, utan att titta, så snabbt som möjligt osv. Så här blev collaget, som sagt inget jag känner mig särskilt entusiastisk över.

 

Dagens handledning var givande. Jag kom dit och kände mig något uppgiven inför hela gestaltningsarbetet, jag kände mig trött på mitt verk, tom på idéer och allmänt less. Nu efteråt har jag fått med mig några spår att gå på, samt insett att jag mår bra av att ventilera mitt arbete under processen. Idag har jag inhandlat lite grejer och samlat på mig ett gäng metro, imorgon bär det av till skolan för att sätta igång med något. Just nu vet jag att mitt nästa steg blir att på något sätt jobba i 3D. Jag har lite småtankar som jag ska anteckna nu innan jag glömmer bort dem, mer exakt vilka idéer jag har tänker jag skriva om i slutet av veckan.